I veckan kom Folkbildningsrådets beslut att neka studieförbundet Ibn Rushd medel för sin folkbildningsverksamhet. Vi på StreetGäris har under många år både följt studieförbundet och samarbetat. Ibn Rushd har varit viktig för oss, och för samhället, och vi tar därför emot beskedet med stor upprördhet.
Med mycket minskat förtroende för Folkbildningsrådets myndighetsutövning kan vi inte hjälpa att undra om beslutet är grundat på allt annat än en samlad bedömning av studieförbundets interna kapacitet att bedriva folkbildningsverksamhet. För att tala klarspråk: beslutet ryker av islamofobi.
I Sverige har vi inte ministerstyre, men utbildningsministern Mats Persson säger i en intervju att beslutet kan härledas till regeringens politik. Visserligen kan man säga att det nog inte stämmer, baserat på Folkbildningsrådets motivering till beslutet. De menar att beslutet är grundat på att Ibn Rushd inte har förutsättningar att bedriva verksamheten på grund av att de bland annat har för få medarbetare och svårt att rekrytera förtroendevalda, trots att studieförbundet uppfyller alla formella krav och har, enligt folkbildningsrådet, god kvalitet i sin verksamhet.
Vi vill istället hävda att vi håller med Mats Persson – beslutet kan absolut härledas till regeringens islamofobiska politik, inte bara denna regering utan även tidigare regering. I flera år har Ibn Rushd utsatts för osakliga mediedrev från politiker, media och så kallade terrorexperter och dessa drev har grundats i falska islamofobiska anklagelser om att att studieförbundet skulle vara “islamistiska”, eller en del utav “muslimska brödraskapet”.
Dreven och anklagelserna har tvingat Folkbildningsrådet att göra flera utredningar om Ibn Rushd och deras verksamhet de senaste åren. Samtliga utredningar har visat att studieförbundet lever upp till alla krav. Så nu är vi här, och det tycks finnas fyra omständigheter som folkbildningen framöver måste förhålla sig till:
- Folkbildningen har fått mindre anslag sedan Tidöregeringen tog över makten
- Studieförbunden har fått nya riktlinjer som kräver mer administration, likt övriga civilsamhället
- Drev är ett framgångsrikt verktyg för att stänga ner stora delar av det svenska civilsamhället
- Och slutligen, det är utbildningsministern Mats Persson som bestämmer vem som får bidrag för folkbildningsverksamhet
Vi kan inte tro annat än att Folkbildningsrådet har vikt sig för Tidöpartiernas politik och drevets kraft och därmed låtit dessa styra vem som får ta del av medel för folkbildningsverksamhet. Folkbildningsrådet har med detta beslut cementerat en ny standard för myndighetsutövning som inte följer föreskrifterna om bidragsgivning. Vi förlorar studieförbundet Ibn Rushd till samma öde som Sveriges unga muslimer.
Detta får oss följaktligen att undra om det finns en ny sanning i vår samtid: myndighetsutövning är politisk.
Föreningen StreetGäris