I Sverige finns en föreställning om att antirasismen är färgblind. Oron för att betraktas som rasist eller fördomsfull gör att vi förnekar alla typer av sociala kategoriseringar av människor utifrån hudfärg. Men verkligheten är att rasism och diskriminering inte sker slumpmässigt, utan följer mönster som är kopplade till normer och maktordningar.