Feminism 101 – förtryckets fem ansikten

Feminismen handlar om att skapa en värld utan orättvisa. Och orättvisa kan konkret förstås som förtryck. Så, feminism 101 numero uno: vad är förtryck?

Let’s begin!

Vi börjar med en viktig feministisk teoretiker: Iris Marion Young som var professor i statsvetenskap vid University of Chicago. Hon var feminist och fokuserade på orättvisa i sin forskning. I sin essä “Förtryckets fem ansikten” förklarar hon att förtryck kan delas upp i fem kategorier/uttryck, eller fem ansikten.

Men vad menas med ordet förtryck?

I essän ”Förtryckets fem ansikten” fokuserar Iris på hur orättvisa ser ut i praktiken. Orättvisa är enligt Young olika hinder för människors utveckling och strävanden. Iris förklarar dessa hinder som förtryck och dominans. Det handlar alltså inte bara om fördelning av materiella resurser utan är också om det vi inte kan ta på som till exempel beslutsprocesser eller kultur. Förtryck ska vi därför förstå som ett uttryck för orättvisa. Det är också viktigt att förstå att förtryck är ett strukturellt begrepp som kan uttryckas både med och utan avsikt.

De som utsätts för förtryck är sociala grupper som identifieras både av yttre attribut och av en inre känslan av identifikation och samhörighet inom gruppen, menar Young. För att utgå från hur vi skapar rättvisa behöver vi fokusera på metoden av förtryck. Exempel på olika grupper kan vara kvinnor, muslimer, eller HBTQI+ personer.

Så hur kan förtryck se ut?

Iris förklarar det för oss genom metaforen om fem ansikten

Iris förklarar det för oss genom metaforen om fem ansikten

Exploatering

Exploatering betyder att det finns en systematisk utsugning av resurser och kraft från en social grupp till en annan. Exploatering är grunden till en strukturell maktrelation mellan olika grupper. Vi skapar idéer och föreställningar om vad till exempel arbete innebär och vem som ska utföra det åt vem. Ett klassiskt exempel på detta är rätten till den egna inkomsten och vilka friheter som tillkommer med att äga eget kapital. Hemmafruar har till exempel ingen ekonomisk självständighet.

Marginalisering

Marginalisering kan vara den allvarligaste formen av förtryck eftersom grupper stängs ute från att vara delaktiga i samhället och riskerar hamna i fattigdom. Det kan till exempel handla om när personer har svårare att få jobb på grund av den sociala gruppen de tillhör. Förutom att hållas borta från samhället så brukar marginaliserade grupper även behandlas med nedvärderande och förnedrande åtgärder och attityder från tjänstemän och politiker som styr välfärdssystemet.

Maktlöshet

Maktlöshet innebär att personer saknar möjlighet och rätt att utöva makt. En maktlös person är tvungen att lyda order istället för att ge order. I sociala hierarkier i samhället och på arbetsmarknaden innebär maktlöshet att personer har färre möjligheter att uttrycka, utnyttja och utveckla sina egna resurser och talanger. Andra tydliga exempel är att det är svårare att uttrycka specialistkunskap eller uttrycka sig i offentliga sammanhang eller i möten med myndigheter. Maktlöshet innebär alltså avsaknad av auktoritet, social status och självkänsla.

Kulturell dominans

Kulturell dominans är när en grupp utsätts för osynliggörande samtidigt som individer inom gruppen framställs i stereotyper eller “den onormala”. I ett samhälle finns det grupper som dominerar samhället, det är dessa grupper som sätter den kulturella agendan i samhället, alltså vad som uppfattas som normalt eller onormalt. Kulturell dominans skapas av de dominerande grupperna, till exempel hur män historiskt porträtterar kvinnor eller hur vita personer porträtterar svarta och bruna människor. Det här kan också förklaras som vit överhöghet eller manlig överhöghet.

De som utsätts för kulturell dominans märker det genom att de ständigt behöver besvara frågor eller bemöta stereotyperna och föreställningarna om dem. En annan aspekt med kulturell dominans är att det skapar en motsägelsefull upplevelse av att vara osynlig och samtidigt iögonenfallande.

Våld

Våld är den sista kategorien av förtryck. Systematiskt våld innebär att grupper lever med vetskapen att de alltid måste vara beredda på godtyckliga oprovocerade attacker mot sig eller egendom. Det är attacker som inte har något annat syfte än att misshandla, förnedra eller döda. Det systematiska våldet har en karaktär av social rutin eftersom den är riktad mot vissa personer för att de är medlemmar av en viss grupp. Kan till exempel handla om mäns våld mot kvinnor. Denna typ av systematiskt våld skapar sällan upprördhet eftersom det återkommer så frekvent och är en del av kulturen. Alltså, vi har lärt oss att vissa grupper utsätts för våld och det är helt okej. Våld från en dominerande grupp får oftast milt eller inget straff alls.

Så varför lyfter jag den här teorin?

Jo, för vi så ofta glömmer bort att grunden i feminism handlar om att bekämpa förtryck och orättvisa. När vi feminister glömmer bort det så missar vi hela poängen – att förtryck berövar människor sina möjligheter och rättigheter. Visst, ibland är det enklare att peka finger och säga hur en feminist ska vara och tänka. Men vad ger det i slutändan?

Den här texten är bara kort sammanfattning av Iris artikel men som hon själv skrivit: “Det räcker med att något av de fem kriterierna är uppfyllt för att vi ska säga att en grupp är förtryckt”.

Vi ses nästa gång!

Text: Seinab Hilowle

Redaktör: Mona Nechma